Idag har jag och Hannah, Elliot, Theo, Gaston och Biggles varit på nationaldagsfirande på Fredriksdal. Internationellt var temat, vilket innebar att blandat med en hel hög med svenska flaggor, så fanns stånd från en massa av världens hörn. Och en barnkör.

Några godmodiga hästar drog runt på folk i en vagn för 20 spänn per skalle och kids sprang skrattande omkring med glassar, polkagrisklubbor och korvar.

Eftersom det var gratis, var det många människor som spatserade omkring, med eller utan barnvagnar, med eller utan picknickkorgar. De flesta viftande på gul och blåa flaggor.

Är inte det märkligt egentligen? Att man inte så ofta är på de ställen som är turistbetonade i sin egen stad? Man tar inte tillvara på de roliga, inspirerande och intressanta platser som finns i ens närhet, just bara för att de finns så nära. Att klättra uppför alla trappsteg i Kärnan, vem gör det mer än en gång för att man är tvungen på skolutflykten? Att spatsera omkring och titta på blommorna på Sofiero – hur ofta gör man det egentligen? Har man sett det en gång, kan man det liksom.

Det hade varit rätt roligt att ta en eller två riktiga turistdagar. Upptäcka sin egen stad på nytt. Se på den med nya ögon. Blir än mer stolt och glad för att man bor här. Det ska jag minsann ta och göra. En annan dag.

 

Bild från Fredriksdals hemsida