Tittar just nu på en dokumentär på TV om småväxta personer. Det handlar främst om barn och hur de upplever att vara mindre än alla sina vänner, att kläderna som kompisarna köper inte passar dem, att de alltid måste titta upp när de pratar med någon.
Tjejerna är alla runt 10 år, men den ena verkar så mycket äldre. Hon funderar mycket, undrar hur det kommer att bli i framtiden. Hur hennes liv kommer att gestalta sig när hon blir äldre, vuxen.
Hon säger att hon nog inte vill gifta sig. Om hon inte träffar någon som hon. Och så ler hon ett så sorgset leende att mitt hjärta krymper i bröstet. Barn - vars enda problem borde vara vem de ska leka med nästa dag, vilken mat det blir till lunch och vad de behöver göra för att få den senaste leksaken de spanat in i leksaksaffären - ska inte behöva bekymra sig om att de kanske inte hittar någon som vill gifta sig med dem.
