Igår slängde en kund luren i örat på mig. Det var inte alls trevligt faktiskt.
Dessutom mitt i en mening, alltså när jag som bäst försökte hjälpa henne. Hon sa bara typ ”Prata med X om att vi står här och väntar. Nu avslutar jag samtalet.” Klick.
Okeeeeeeej. Ska det vara på det viset.
Tänkte jag för mig själv när jag förvirrad satt och tittade på telefonen.
Varför är det alltid så att man minns de trista och otrevliga kunderna mest? De trevliga då? De som skrattar och skojar, som kommer in tjugo minuter innan sitt bokade möte bara för att de vill träffa en ansikte mot ansikte, som kommer med tårta och leende säger att de ska rekommendera oss till alla de känner. De försvinner in i oblivion när en enda otrevlig människa slänger luren i örat på en. Förbannade lurslängpåare.
