Jo, det gör jag ju visserligen – men det där getting caught in the rain kunde vi ju fått slippa.
Vi tog oss en liten tur längs kusten igår och stannade till i en pitteresk och mysig by. Ställde bilen och promenerade ner mot hamnen och piren. Maken frågade om vi skulle ta med paraplyet, men “Nä, vi klarar oss” kom vi snabbt fram till.
Tji fick vi.
Efter en skön promenad och en tur längst ut på piren gick vi så sakteliga tillbaka. Då började några få stänk göra myggliknande avtryck på ovansidan av handen. Det tog nog en sju sekunder efter det för himlen att öppna sig.
Det där med att skula under ett träd är helt meningslöst. Vi var dyngsura, genom munktröja och allt. Det till och med haglade. Vi stod till slut bara och skrattade och skakade på huvudet.
Efter tio minuter var det över och vi gick blöta tillbaka till bilen i strålande solsken.
