För jag jobbar med en livs levande hjälte.
Tänka sig.
I helgen räddade han livet på en människa.
Tänk dig det. Att rädda någons liv.
Man måste liksom bara vara så nöjd med sig själv. Så glad. Lite stolt.
Mannen ifråga blev getingstucken på tungan och hjärtat slutade slå när kroppen reagerade. Han dog faktiskt.
Min hjältekollega påbörjade hjärt-lung-räddning tillsammans med en tjej. Hon blåste liv i honom och han dunkade igång hjärtat.
Och sen levde killen igen.
Vilken jävla grej!
