Inte illa för att vara en fredag!

Det ligger en ack så liten mängd snöliknande substans på marken och det till och med knarrar när man går på den.

Och minusgrader är det också! Jag hade nästan glömt hur det kändes. Mina lår kom dock ihåg.

Lördag morgon på hotellet. Min frukost vs kollegans.
Vem som mådde bra och vem som gärna sovit några timmar till? Tja…

Två dagar var vi där, först en bara vi på kontoren här hemma där vi bondade med en gondoltur uppför Globen samt en mordgåta i kvällningen (som mitt lag löste och där jag dessutom vann en Oscar för bästa rollprestation, tack för det Kit Stalka!) och en hel massa drinks.

Vi har dessutom hunnit med shopping och isbarshäng.

Fredagen var tillägnad den stora kickoffen för alla medarbetare runt om i Sverige. Detta året var vi 650 stycken som slöt upp.

Till vår stora förvåning bjöds det på kaffe när vi kom. I första pausen vatten. Och frukt, för bövelen - jag får ju inte glömma vindruvorna!

Lagom taggade var det därefter dags för några timmars prisutdelning för bästa säljare, bästa detta och detta och bästa det där. Ljuspunkten var att en av våra fina medarbetare fick ta emot det ärofyllda priset för Årets rookie! Hon drog ner flertalet välförtjänta applåder och halvt om halvt lovade att hon skulle äntra scenen igen de kommande åren – om än i andra kategorier. Med tanke på hennes driv och målmedvetenhet, skulle det förvåna mig om hon inte står där uppe snart igen.

Sen! blev det däremot vin och öl och lite mingel. Jag stötte på (som i träffade, inget annat) min bordskamrat från två år sedan och han är fortfarande sjuhukt lik Richard Gere. Eller om det är tvärtom. Galet  

Efter maten drack hela vårt gäng bubbel i baren för att fira såväl pristagerskan som oss allihop och vi skålade för framtida lycka och välgång. Därefter presenterade Peter Settman, vår suveräna (och livstidskontrakterade) konferencier, kvällens artist. 

Som jag hoppats och trott, studsade Timbuktu fram! Jag älskar den mannen och hans musik, ja hela hans person. Underbar, liten (kortare än jag! Jag står böjd på fotot nedan) och energisk som få – man vill bara stoppa ner honom i fickan och plocka fram honom lite då och då. Kan tilläggas att jag stod längst fram och sjöng/dansade med i varenda sång.

Sen fortsatte vi dansa till en schysst DJ som höll oss på fötterna fram till sista låten 02:40. Denna småbarnsmorsan har inte dansat så intensivt och mycket på flertalet år, det vill jag lova!

Lika underbart som det var att tillbringa två dagar med de fina människorna jag spenderar arbetsdagarna med, lika underbart var det att komma hem till familjen igen. Borta bra och hela den biten.

Jag började med att steka upp shalottenlök, gul & grön paprika samt zucchini. Över med det i en skål. Därefter slängde jag ner tärnad kassler och lät det brynas med svartpeppar & paprikakrydda.

Min kitchen aid vispade upp vispgrädde och crème fraîche lite lätt. Efter att ha smort en gratängform med smör, hällde jag i kasslern, lade över lök/paprika/zucchini och strödde över rikligt med smakstark ost. In i ugnen en dryg halvtimme. Tadaa!

Gott och enkelt!

God frukost, soffmys, promenad i varma kläder till en rolig lekplats, gunga, klättra, åka rutschkana, äta banan, handla, gå hem, myskläder på, god middag, lite mer lek.

Kolla in den superba lösningen med en zink/aluminiumhållare som är spänd mellan golv och tak. Otaliga hål på alla håll och kanter gör att man kan fästa krukor lite var man vill. Den blev jag riktigt tänd på!

Jag undrar bara var man kan hitta en sån. Någon som vet?

Update: via svägerskan och Mimmi i kommentarsfältet har det alltså visat sig att blomsterpinnen med tillhörande krukor tillhör(de) IKEAs sortiment. För en sisådär tre år sedan. Frågan är bara om man kan få tag i den idag. Uppdraget fortsätter.

Jag är ytterst tacksam att jag träffade honom den där sommaren för länge sen och att jag gjorde honom till min.

Nu är han, förutom alla makeattribut ovan, även den goaste, roligaste, mest fotbollsspelande och -uppmuntrande pappan till vår son.

Vilken tur vi har som har honom i vår lilla familj.

Vi älskar dig!

Känns som att huvudet är ovanför ytan nu iaf. Hade dock gärna sluppit den rinnande näsan och nysningar som överraskar mig lite då och då.

Hur kommer det sig att man aldrig uppskattar att man är frisk förrän man sitter där, sjuk och huttrande under en filt med en kopp te som du ändå inte kan känna nån smak av?