Deg, degigare, jag

torsdag 6 mars 22:02 e m kl. 22:02 | Publicerat i Kollegor, Sport | 1 kommentar

Maken har varit och sportat. Idag igen. Denna gången var det badminton med lillebrorsan som hägrade. Igår var han och spelade biljard. Okej, okej, det är ju inte speciellt ansträngande – men man rör i alla fall på sig.

Det sportigaste jag fick till igår var när jag ganska våldsamt dansade vännens Prinsessa till sömns. Allt annat än lagom våldsamt fungerade inte. Helst skulle jag svinga henne från sida till sida också, då föll ögonlocken ihop. Mamman påstod att det var för att hela världen blev suddig och lillan inte kunde fokusera på något som hon blundade. Jag vidhåller att det är min excellenta förmåga att få små barn att lugnt sussa i min famn.

Det sportigaste jag har fått till idag var nog när jag och chefen hoppade in och ut ur bilen och olika affärer när vi letade efter en fräsig matta att ha på kontoret. Helst en limegrön rya. Och rund, icke att förglömma – mattan måste vara rund. Varför den måste vara just rund och just limegrön vet jag inte riktigt, men det satte sig på hjärnan redan första gången vi började diskutera saken, och det har bara hängt med. Ungefär som att tummen sitter fast i handen, skulle man kunna säga.

Så nu går det inte ens att tänka på en röd. Eller en gul. Eller en fyrkantig. Det blir bara såå fel.

Annonser

Bilföljtetången får sin upplösning

torsdag 6 mars 21:26 e m kl. 21:26 | Publicerat i Bilar | Lämna en kommentar

Idag hämtade jag den. Bilen. El Autocar. Den rullande faran.

Det var surrealistiskt att sätta sig bakom ratten – det var ju ändå över ett halvår sedan sist. Jo, jag har ju bogserat den, men det är liksom inte samma sak. Nu kunde jag vrida på tändningen och vrooom! Den satte igång!

Sen kunde jag lägga i växeln och köra också! Tokigt värre. Den lät lite sådär mystiskt, lite hes med en svag protest över att behöva jobba hårt igen. Hjulen har stått länge på samma ställe, så det är lite vingt och snett. Men det går framåt, det rullar. Och det känns bara sådär spit-in-the-face-kick-in-my-crutch-fantastiskt, som Rachel skulle sagt.

Återstår att se hur länge den får mig att känna så…

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: