Gamla meriter

onsdag 19 mars 18:28 e m kl. 18:28 | Publicerat i Jobb, Kollegor, Kunder, Vardagsfunderingar | 2 kommentarer

Det är rätt så roligt när kunder kommer in och tittar på mig som om de har kommit fel. ”Men – hon ska ju inte vara här! Men var ska hon vara?”

Sen ser man hur de funderar. Och funderar.

Vissa vågar fråga. Som idag, när två av mina gamla stammisar på förra jobbet klev in genom dörren.
Var har jag sett dig? frågade kvinnan och tittade nyfiket på mig.
– Laröd? svarade jag frågande, fastän jag var nästan 100 på att det var just så.
– Aaah! svarade både mannen och kvinnan. Vi har ju inte sett dig där på evigheter! Vad kul att se dig!

Jag har ju inte jobbat där på några år nu, så det är kanske inte så konstigt. För vissa kommer jag nog alltid att vara trevliga-tjejen-i-kassan, oavsett hur mycket jag pluggar och klättrar i karriären. 🙂

Annonser

Blåkulla

onsdag 19 mars 8:53 f m kl. 08:53 | Publicerat i Barn, Påsk, Störigt, Vardagsfunderingar | 1 kommentar

Det är inte imorgon man ska undvika att öppna dörren va? Det börjar väl inte förrän på torsdag?

Ja. Jag pratar om de där odrägliga ungarna som springer omkring och ringer på ens dörr och ska ha en massa godis och grejer. Jag blir aldrig klok på vilken dag det är. Mig veterligen ska det vara på skärtorsdagen som häxorna flyger iväg till Blåkulla. Men nuförtiden verkar det inte spela någon roll. Så länge det är påsklov, så är det fritt fram att terrorisera sin omgivning.

Jag antar att det är ett tecken på den moderna tiden – ja, alltså att ungarna knappt giter att klä ut sig. På sin höjd slänger nån dit några prickar på kinden. De har självklart använd sin egen eyeliner (börjar verkligen ungarna sminka sig när de är elva? Gaah! Fick på min höjd lite läppglans när jag skulle iväg på disco i den åldern). Och inte fasiken flyger de på sin egen kvast – inte när det finns billiga biljetter på Ryanair.

Det tar lite emot att ge dem godis då, tycker jag. Förresten glömmer jag nästan alltid att köpa hem något, så står man där som ett fån och försöker pracka på dem clementiner eller nåt annat tråkigt.

På min tid (moahaha, här kommer gammeltanten) hade vi i alla fall ritat ihop några fina påskteckningar som vi delade ut. Dessutom gick vi in för att klä ut oss ganska rejält. Vi rotade glatt i morsans garderob och hittade sjalar och kjolar, letade upp en kvast i förrådet och lät den ömma modern sätta prickar på kinderna och möjligtvis lite rouge för att vi skulle bli sådär härligt rödkindade. Men det är nog att ställa lite för höga krav. 😀

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: