Elvis, bluetooth och elefantchoklad

lördag 31 maj 16:04 e m kl. 16:04 | Publicerat i Festligheter, Jobb, Maken, Mat/recept | Lämna en kommentar

Det var en riktigt lyckad fest igår. Allt folk var glada, och Halmstadborna hälsade oss som long lost friends. Maten var jättegod och drycken bjöds friskt på. Underhållning i form av Elvis och ett musikquizz som mitt bord vann överlägset. Priser i form av bluetooth-headset, vilket jag ändå tänkt köpa. Så det var ju perfekt!

Efter maten var det kaffe, groggar och två kartonger fyllda med sån där elefantchoklad som brukar kosta typ tre för 12 i affären. Salivframkallande gott, haha!

Dans blev det också och en och annan fyllekaja som tog över dansgolvet emellanåt. All in all en rolig och trevlig kväll med makens gamla och nya kollegor.

Det här bådar gott för framtiden 😀

Firmafest

fredag 30 maj 14:51 e m kl. 14:51 | Publicerat i Jobb, Maken | 1 kommentar

Ikväll är det firmafest. Maken jobbar sin sista dag på sin nuvarande arbetsplats idag och på måndag är det dags för fräscha, nya tag. Och allt inleds med en stor och bullrig firmafest!

Jag ska inte berätta vad han fick i avslutningspresent från sitt gamla jobb, för då storknar ni. Efter fem trogna år med allt det jobb han utfört för sin arbetsgivare, är det en skam. För jävligt rent ut sagt.

Men som han säger själv: det är bara att ge igen ute på marknaden istället. Visa vad de har att kämpa mot i fortsättningen.

Och det tycker jag är sunt. Om de nu är så sunkiga att de inte kan uppskatta honom för det han gjort (vilket ju faktiskt är meningen att man ska göra – inte ha i åtanke att han börjar i en konkurrerande verksamhet), så kan de få en fet käftsmäll då han tar över alla kunderna istället 😀

In your face!

Trädgårdslycka

torsdag 29 maj 19:35 e m kl. 19:35 | Publicerat i Me like, Trädgård | Lämna en kommentar

Sol för trötta kroppar

torsdag 29 maj 19:25 e m kl. 19:25 | Publicerat i Älskade vännen, Hopp, Kärlek, Vänner | Lämna en kommentar

Igår var vi nere hos Älskade vännen på sjukhuset. Vi satt ute i solen och njöt av värmen som smög sig från det yttersta hudlagret ända in i hjärteroten.

Hon var lite trött. Nickade till emellanåt, med huvudet lutat åt ena hållet. Jag höll henne i handen hela tiden och emellanåt kramade hon mig, som om hon ville berätta att hon var glad att jag var där. Jag snackade på som vanligt och när hon somnade till tittade maken förebrående på mig och sa med ett leende att så mycket som jag babblade var det inte konstigt att hon blev trött.

Fast jag har en känsla av att hon gillar när jag pratar. Att hon tycker om att höra om annat än medicinering, att hon ska försöka lyfta den armen eller röra den där foten, att hon ska röra på huvudet eller krama sköterskans hand så hårt hon kan.

Jag har fått för mig att hon, i alla fall en liten, liten stund, kan låtsas att allt är som vanligt när jag berättar om saker som hänt, om grejer jag gjort, om människor jag mött. Ibland blundar jag själv, kramar hennes hand och låtsas så mycket jag bara kan. Att vi bara är och fikar. Att hon när som helst kommer att brista ut i ett av sina härliga och hjärtliga skratt. Att det snart blir så som det var.

Sen öppnar jag ögonen och hon är där. Ibland får vi ögonkontakt, så där så att man känner det som en pirrning längs hela ryggraden. Då vet jag att det bara handlar om tid. Att vägen kommer att bli lång och kämpig, men att vi fixar det. För hon är där inne. Min älskade vän.

Blåöga

tisdag 27 maj 20:58 e m kl. 20:58 | Publicerat i Barn, Me like | 1 kommentar

Trevlig, trevligare, jag

tisdag 27 maj 20:12 e m kl. 20:12 | Publicerat i Jobb, Kollegor, Kunder | 2 kommentarer

Ibland kommer jag på mig själv med att göra små kräkljud efter att jag avslutat ett kundsamtal. Jag är så förbannat trevlig.

”Hejsan hoppsan!” *kviddevitt*
”Självklaaaart hjälper jag dig med det!” *joller joller*
”Men jaaa, så trevligt! Guuud, så kul för er! Grattis!”

Och så vidare.

Men man vet ju själv hur det är; att man blir mer välvilligt inställd till ett företag om man blir trevligt bemött, att man tenderar att återvända om man känner sig väl mottagen, att man sprider ryktet om man gillar personerna som glatt hejar på en i andra änden.

Men ibland är det jobbigt. Kollegorna skrattar när de ser att jag glider ner i stolen och kastar ifrån mig headseatet på skrivbordet.
– För trevlig nu igen? hörs det.
– Så länge de är nöjda, svarar jag. Så länge de är nöjda…

Förbannat

måndag 26 maj 16:58 e m kl. 16:58 | Publicerat i För jävligt, Störigt, Vardagsfunderingar | Lämna en kommentar

Jag blir så jädrans upprörd alltså. UPPRÖRD!

Jag tror jag börjar bli gammal. Men nu blir jag tokupprörd när ungjävlarna förstör busskuren hemma hos oss, för sjuttielfte gången. Man kör förbi på morgonen ser att någon tyckt att de haft riktigt roligt i helgen och hur glaset splittrats i tusen bitar av någons fot/brännbollsträ/whatever.

Det är ju bara så onödigt. Vad i hela fridens namn kan det ge någon att förstöra något som vi sen ändå måste betala för, för att fixa i ordning igen? Eller så betalar de inte skatt, de jädrarna.

Ooops. Höll nästan på att göra en Gert där. Men i alla fall, det enda att säga i dessa fall – som man sa när man var som tuffast i mellanstadiet: våga mogna!

Grillkväll med grannarna

söndag 25 maj 14:01 e m kl. 14:01 | Publicerat i Fredag, Grannar, Grilla, Hemma, Mat/recept, Trädgård, Vardagsfunderingar | 1 kommentar

Grillspett stod på menyn när vi träffade grannarna i fredags kväll.

Vi införskaffade generöst med mat för att fylla en sisådär 25 spett och satt ute i trädgården och grillade, drack vin, pratade och hade det gott till långt in på kvällningen.

 

Blommande trädgård

söndag 25 maj 13:51 e m kl. 13:51 | Publicerat i Trädgård, Vardagsfunderingar | Lämna en kommentar

I vår trädgård blommar det för fullt. Den här skönheten tänkte jag antingen framkalla i jätteformat eller göra till en tapet.

 

Pitbull, pitt & bull

torsdag 22 maj 7:34 f m kl. 07:34 | Publicerat i Otäckt, Vardagsfunderingar | Lämna en kommentar

Det har hänt flera saker på sistone som gör att jag blir än mer förbannad på ägare till pitbulls. Det där om den lilla hunden som blev ihjälbiten på tåget. En älskad fyrbent kompis som blev attackerad på morgonpromenaden. Får som blir ihjälbitna därför att ägarna hetsar sina fradgatuggande bestar.

Jag ryser i hela kroppen när jag tänker på hur lite de verkar veta, ägarna. Att de inte förstår att de har en starkt rasbetingad hund i sin ägo, att de inte verkar veta att de behöver strikt kontroll och ordentligt uppfostran. Och att denna uppfostran inte fås efter några valpkurser på den lokala kennelklubben, utan är en pågående process genom hundens hela liv.

Jag ska inte dra alla över en kam, för det finns människor där ute som tar sitt ansvar, som har jättefina hundar som de tar hand om väl, som förstår och vet hur man älskar, och därmed bäst tar hand om (inte genom pussar och kramar, utan genom gedigen uppfostran och kontroll), sina pitbulls.

Men ibland är det svårt att låta bli att döma.

Nästa sida »

Blogga med WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: