Ända från begynnelsen…

måndag 30 juni 19:05 e m kl. 19:05 | Publicerat i Barn, Kärlek | 1 kommentar

Kasperplutten. Gör heder åt makens andra kärlek i livet.

Kaffe med glass och EM-final på 42 tum

söndag 29 juni 20:55 e m kl. 20:55 | Publicerat i Fotboll, Sport, Vardagsfunderingar, Vänner | Lämna en kommentar

Jag gillar det här med att blogga vart man än är, bara det finns en dator och uppkoppling. Just nu sitter jag med maken och grabbarna A och kollar finalen. Ballack springer omkring med blodstrimmigt ansikte och Fröjdfelt håller ställningarna som fjärdedomare. Det känns tryggt.

Spanien kommer att vinna med 2-1.

OJ! Jäklar vilken pungsmäll Klause fick nyss av en ondsint spanjor. Fy fanken. Det gör till och med ont på mig, punglös som jag är.

Sjöjungfrun

söndag 29 juni 15:49 e m kl. 15:49 | Publicerat i Böcker, Me like, Vardagsfunderingar | Lämna en kommentar

Idag var det ett stort uppslag på landets bästa deckarförfattarinnor i Kvällsposten. Camilla Läckberg var en av dem – och dessutom den som såg klart läckrast ut av allihop.

Det är hon som ligger bakåtlutad över soffans armstöd, ungefär som en avsvimmad 1700-talslady in dispair, om du nu inte visste. Vackert.

Jag har nyss läst hennes bok Sjöjungfrun och den är lika bra som de andra Fjällbackabaserade böckerna.

Jag älskar känslan man får när man inte vill lägga en bok ifrån sig. Man vill bara fortsätta och fortsätta, vända på sidorna och få reda på vad som händer härnäst. Så blir det sådär jobbigt när man märker att det inte är många sidor kvar. Man börjar läsa långsammare, försöker få de sista futtiga sidorna att vara länge, länge. Och ändå tar boken slut. Så snopet.

Saknad

lördag 28 juni 16:26 e m kl. 16:26 | Publicerat i Kärlek, Saknad, Vänner | Lämna en kommentar

Idag för fem år sedan var det svart. Totalt och innerligt svart. Inget gick att förstå, inget kunde förklaras. Inget spelade någon roll.

Vi förlorade vår allra bästa vän.

En olycka, sa de. En tragisk olycka.

Vår värld rasade samman på några få sekunder och allt de sa var att det var en tragisk olycka. Jag minns sköterskan på akuten som med ett sorgset uttryck sakta skakade på huvudet och förde oss längs någon färgad (var den blå?) linje som vindlade sig fram i de kala och skrämmande korridorerna.

Jag minns hans bror, som söndertrasad låg i fosterställning i korridoren när vi svängde runt en hörna. Uttrycket i hans ögon glömmer jag aldrig. Jag minns hans mamma som kom emot oss med öppna armar och sa
Han är så fin, Nina – kom med mig ska du få se. 

Jag minns den surrealistiska känslan när vi gick in i det som på dörren förklarades vara ett Andaktsrum. Jag minns hur jag kramade makens hand, hur förvirrad jag kände mig, hur overkligt det var.

Så minns jag honom. Men inte där och då, utan som när han kom innanför dörren hemma hos oss, hur han skrattade högt och hjärtligt när han tyckte något var alldeles särskilt roligt. Hur han kramade mig, hårt, innerligt, sådär som bara nära vänner och familj gör. Hur han luktade, alltid nytvättat, gott, fräscht. Hur han levde – alltid snabbt och härligt, njutbart och för stunden.

Hur han alltid fick mig att må bra.

Jag kan inte förklara, hur mycket jag än försöker. Saknaden är så ofantlig, så stor, så… Så mycket.

Mitt i all sorg är det skönt att dela den med någon. Någon som förstår. Som inte frågar eller tafatt klappar om en. Maken och jag stod enade i sorgen, även om vi sörjde var för sig också. Vi kände ju en alldeles egen Martin båda två. Samma person, men både samma och olika delar av honom.

Och vi saknar honom båda två. Vi glömmer aldrig.

Snyft och böl

torsdag 26 juni 18:38 e m kl. 18:38 | Publicerat i Djur, Kärlek, Me like | 2 kommentarer

Såg den här på Ett liv i exil. Han varnade om tårar. Torkar sig själv med ena tröjärmen. Då vet man ju att man kommer att gråta. Och ändå tittar man. Och ler genom tårarna. Se själv

Nu avslutar jag samtalet. Klick.

torsdag 26 juni 18:14 e m kl. 18:14 | Publicerat i Jobb, Kunder, Störigt, Vardagsfunderingar | Lämna en kommentar

Igår slängde en kund luren i örat på mig. Det var inte alls trevligt faktiskt.

Dessutom mitt i en mening, alltså när jag som bäst försökte hjälpa henne. Hon sa bara typ ”Prata med X om att vi står här och väntar. Nu avslutar jag samtalet.” Klick.

Okeeeeeeej. Ska det vara på det viset.
Tänkte jag för mig själv när jag förvirrad satt och tittade på telefonen.

Varför är det alltid så att man minns de trista och otrevliga kunderna mest? De trevliga då? De som skrattar och skojar, som kommer in tjugo minuter innan sitt bokade möte bara för att de vill träffa en ansikte mot ansikte, som kommer med tårta och leende säger att de ska rekommendera oss till alla de känner. De försvinner in i oblivion när en enda otrevlig människa slänger luren i örat på en. Förbannade lurslängpåare.

Vitvaror, rostfrivaror, svartvaror

måndag 23 juni 21:24 e m kl. 21:24 | Publicerat i Vardagsfunderingar | 4 kommentarer

Vi har spenderat tiotusentals kronor idag. De fraktades liggande, vilket innebär att de måste stå upp i minst 6 timmar innan vi pluggar in kontakten. Därefter tar det cirka 24 timmar innan vi kan börja fylla dem med ärtpåsar, tomater, juice, köttbullar och annat.

Vi har alltså införskaffat nya vitvaror i form av en ny kyl och en ny frys till köket. Makens blick irrade hela tiden till TV-avdelningen, så jag hade fullt sjå med att ens få honom till vitvarorna.
– Men du, vi behöver ju faktiskt en 50-tums platt-TV hemma, försökte han med. Tänk bara så långt bort från TV:n man kan sitta – och ändå se hur bra som helst!

Hur argumenterar man mot det?

Vad tycker ni?

söndag 22 juni 20:43 e m kl. 20:43 | Publicerat i Älskade vännen, Doktor, Kärlek, Sjukhus, Vardagsfunderingar | 2 kommentarer

Imorgon flyttas Älskade vännen till ett annat sjukhus – ett som är mer inriktat på rehab än där hon är nu. Hennes älskling har berättat för oss hur dåligt omhändertagen hon har blivit där hon är nu, hur konstig uppfattning många av dem verkar ha haft om vännens förmågor och, ja, tillfälliga oförmågor skulle man kunna kalla det.

Det värsta var nog alldeles i början, när de gav henne en larmknapp och sa att hon skulle ringa om det var något. Älskade vännen kunde vid detta tillfälle knappt lyfta på armen, än mindre trycka på en larmknapp på en bestämd tidpunkt, oavsett hur mycket hon hade velat.

Idag var jag och Jenny och hälsade på och lämnade några rengörings- och lotionprodukter som jag tror att hon kommer att ha nytta av. De på sjukhuset har bara vanlig tvål att tillgå, vilket du själv kan räkna ut inte är det bästa för huden.

Sambon lyssnade uppmärksamt när jag berättade hur enkelt det var och lovade att han skulle sköta den biten hädanefter.

När vi tillbringat en stund på Älskade vännens rum, pratat och skrattat, så kom två sköterskor in. Den ene sa att de skulle ta av fotstöden, den andre sa något om att vännen kanske skulle behöva ändra ställning. Sen hade hon mage att titta på oss och fråga om vi tyckte att hon behövde vändas.

Hur i hela helvetet ska VI veta det?

-Men ni har ju schema som ni ska följa, det där måste ju ni veta, sade sambon och spände ögonen i sköterskan som uttalat sig.
– Jovisst, mumlade hon då.

Vi gick ut i korridoren medan de gjorde det mer bekvämt för vännen och medan vi väntade tittade sambon menande på mig.

Jag förstod vad han menade, vad han försökt förklara flera gånger. De där vändschemat som tidigare legat framme på vännens rum är numera bortplockat. ”Doktorns order” har det hetat, men förmodligen har det mer handlat om att sambon och vännens familj haft bra koll på när och hur saker och ting ska skötas. För bra koll antagligen.

Men nu ska hon alltså flyttas därifrån och komma till ett ställe där tre, fyra timmars rehabträning står på schemat varje dag. Varje framsteg är ännu en lyckokick, varje leende som en värmande hand över hjärtat. Det finns bara nu och det finns bara framåt, framsteg, framtid.

Vad skulle vi ut där och göra?

söndag 22 juni 16:32 e m kl. 16:32 | Publicerat i Lediga dagar, Shopping, Vardagsfunderingar | Lämna en kommentar

Det var knökfullt redan innan vi ens kom in i rondellen.
– Kolla! Det är kö hela vägen! utbrast Jenny.
– Men vi tar nästa infart istället, sa jag och tyckte jag var smart.

Det var ju bara att resten av folket också verkade tänka likadant, för där var minsann lika knökfullt i nästa rondell. Nu när köpcentrat haft stängt i två dagar var det som om folk vaknade imorse, ropade HALLELUJA! och kastade sig in i bilen för att tillbringa flertalet svettiga timmar med andra galna människor.

Jag anser vanligtvis inte mig själv tillhöra just denna klunga av människor, men idag var en sån dag. Vi irrade runt på parkeringen och letade en ledig parkeringsplats i säkert fem minuter.

Fem minuter är en ganska lång tid.

Speciellt när alla andra förare verkar ha fått körkortet i en förtidig julklapp och förvirrat kör än till vänster, än till höger i gångarna, backar ut utan att ha tittat bakom sig, svänger i sista sekunden innan de frontalkrockar med någon av de andra tusen bilarna och så vidare.

Det var ganska mycket folk inomhus också – inte bara på parkeringen. Vi fick snabbt gjort det vi skulle och så fort vi kom ut från området och kunde gasa på lite på motorvägen, så kände jag mig genast lite lättare om hjärtat.

Slutsats: gigantiska folksamlingar = inget för mig.

Små grodorna och hela den biten

lördag 21 juni 17:55 e m kl. 17:55 | Publicerat i Festligheter, Me like, Midsommarafton, Väder, Vänner | 4 kommentarer

Så firade vi Midsommar även detta året. Glada vänner kom hem till oss och vi hann faktiskt njuta lite av sol och värme på terrassen innan det skånska nidvädret slog till.

Lagom till vi gick in för att äta, kom regnet. Faktiskt riktigt mysigt att sitta inne då, tycker jag, även om man självklart skulle föredra att sitta ute i den ljumma sommarnatten.


Min älskling med välkomstdrinken framför sig (Vanilla vodka, exotic Cool up och Sprite)


Jenny i solen med drink 😀


Nicke njuter av solen och en Carlsberg


Mange och jag tar egokort


Andreas har det gott


Drinkar lite senare på kvällskvisten

Tack för en härlig kväll, vänner!

Nästa sida »

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: