Snö!

fredag 21 november 16:01 e m kl. 16:01 | Publicerat i Vardagsfunderingar, Väder | Lämna en kommentar

Det snöar i Skåneland!

Varje gång den första snön faller, så ler jag.
Det leendet håller i ungefär tio minuter, tills snön börjar smälta.
Men nu har det snöat i flera, flera timmar.
Och den lägger sig i mjuka sjok över bilarna som står parkerade här utanför. Små, lätta flingor singlar sakta ner och lägger sig på ögonfransarna (varför alltid där?!) när man vänder huvudet mot den gråmulna himlen.

snow1

Annonser

Kollektivtrafik – en dröm

fredag 21 november 7:43 f m kl. 07:43 | Publicerat i Drömmar, Havet, Segelbåt | 1 kommentar

Vaknade med ett ryck 04.30. Mindes varenda sekund av den konstiga drömmen.

Jag var på en resa – hade flugit dit och beställt en tågbiljett till hemvägen.
Helt plötsligt befinner jag mig vid havet alldeles bredvid ett hus som ligger precis nere vid vattenbrynet. Havet är ganska ilsket och vågorna slår mot strandkanten. De letar sig närmare och närmare det lilla huset, som står med gaveln ut mot havet.

Plötsligt börjar vågorna slicka husgrunden och vitt skum flyger mot fönstren som blickar ut mot det allt mer uppiskade och rytande havet. Sakta letar det sig slingrande ner längs rutorna och efterlämnar förvirrade och svårlästa spår.

Jag tänker förvirrat
Det där kan inte vara bra för grunden – det kommer att bli fukt
och låter sedan blicken vändas ut mot horisonten.

Då ser jag den.
En segelbåt flyter omkring där ute, masten är bruten och jag ser ett hål i skrovet.
Vatten måste läcka in.
Med ett ryck inser jag att det är min pappas båt.
Min pappa är ombord!

Och så ser jag honom.
Han klamrar sig fast längs relingen och ser bister och bestämt ut.
Han tänker inte lämna fartyget.
Jag skriker ut till honom
Men far! Du måste hoppa i och simma in till kanten!

Han vägrar.
Jag får helt enkelt hoppa i och simma ut till honom.
Vågorna försöker hela tiden föra mig längre bort, men jag är envis och kämpar mig fram till båten.
Väl framme tar jag tag i kanten på båten och livräddar den in till strandkanten (jodå, i drömmar klarar man det mesta).
När far har hoppat ur båten frågar jag honom var han har sin bil.
Den står där borta
säger han och viftar med handen åt ett obestämt håll.
Men hörru – vi gör såhär. Jag kör dig hem farsan, så kan du ha en filt över benen och blir varm och go igen.
Han tycker det låter som en bra idé.

Det är då jag kommer på det.
Vad i hela världen ska jag göra av min bokade tågbiljett?

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.
Entries och kommentarer feeds.

%d bloggare gillar detta: