tisdag 9 februari 10:10 f m
Skyddad: Status
Posted by Nina [ljuvligt] under HemligheterAnge ditt lösenord för att visa kommentarerna
söndag 7 februari 22:08 e m
Så gick den här helgen också. Bara försvann i ett moln av middag med familjvänner, Dolphdyrkan, frukostmys och skönt lugn.
Har haft lite agg mot grannarna i öster (lång historia), börjat packa bb-väskan, kammat hunden och försökt reda ut tovor på densamma, börjat titta på Men who stare at goats men lagt ner igen (så seeeeg!), skrattat åt maken som grillat fläskfilé med vinterkläder och skorna djupt begravda i snön, spelat massor med omgångar yatzi (av vilka jag vann de flesta till makens stora förtret) och bara tagit det lugnt.
Imorgon är det besök hos barnmorskan och därefter lunch och date med Jennyvännen. Ska bli riktigt trevligt!
Hur har ni själva haft det?
lördag 6 februari 12:18 e m
Vi sitter i soffan, jag och lurven. Han med en stor godisbit, jag med en mindre, men lika förnöjande för oss båda.
Maken är ute och skottar uppfarten, flitig som bara den.
Det är en vacker dag ute och kanske borde jag och Sigge joina honom. Ta på oss en massa kläder (ja, främst jag då, lurvens päls håller honom varm och go) och varma stövlar (återigen, jag) och pulsa ut till snön där ute. Men maken har ju faktiskt varit ute en timme redan med lurven och han har fått bada i badkaret för att bli av med all snö på tassarna.
Och så är det ju så varmt och gott här i soffan under fleecefilten som vi delar.
Dessutom är det So you think you can dance i repris.
Hmmm….
Tror vi stannar ett tag till.
fredag 5 februari 15:33 e m
Skyddad: Trehjuling
Posted by Nina [ljuvligt] under HemligheterAnge ditt lösenord för att visa kommentarerna
torsdag 4 februari 19:49 e m
En av mina absoluta favoritbloggar, Heja Abbe, vann Stora Bloggpriset 2009 igår. Så väl värd det!
Har du inte läst den innan, så är det sannerligen dags nu. Börja från början.
Jag utlovar tårar, skratt och allt däremellan.
torsdag 4 februari 13:54 e m
Solen strålar från en härligt molnig blå hummel och snön gnistrar som tusen diamanter. Vi har varit ute på en lång promenad, jag och Sigge, traskat så sakteliga längs snöplogade stigar och lekt med snöbollar. Sigge är verkligen tokförtjust i vinter och älskar att hoppa rakt i orörd snö – som vilken treåring som helst 
Snart ska jag åka iväg och hämta Mimmi och Manfred som varit på äventyr i exotiska fjärran. Ska bli jättekul att se dem! Mimmi är säkerligen brun som en pepparkaka – precis som svärföräldrarna som nyss kom hem från Egypten – vilket får mig att längta efter semester än mer. Vi funderar på att åka iväg på en längre resa till vintern, antagligen Thailand igen eftersom vi älskade det förra gången.
Fast först ser vi fram emot våren. Med dagens väder känns den inte så långt borta
onsdag 3 februari 13:53 e m
Igår eftermiddag blåste det upp rejält och snön yrde utanför fönstret hemma hos Hannah. Vi satt där i godan ro, åt riktigt god lunch, fikade och drack kaffe och pratade en hel massa.
Det var varmt och skönt och ingen av oss längtade precis ut.
När jag skulle köra hem var bilen helt igentäckt av snö. Det blev till att borsta av den helt och hållet, alla fönster och till och med handtaget för att öppna dörren fick jag leta upp genom att röja i snön.
På vägen hem gick det sakta men säkert. Några hundra meter från hemmet, valde jag vägen genom byn och svängde sedan av mot oss. Det blev jag väldigt glad för ungefär en minut senare, eftersom det stod en man mitt i vägen och viftade hej vilt med armarna – backa!
Han sprang fram till mitt fönster och berättade att tre bilar satt fast i den lilla rondellen och att det knappt gick att få ut dem. Jag fick backa i snömodd, snacka om att köra på känn!, och ta en bakväg hem. Som tur är, gick det bra. Uppfarten bredvid huset var dock täckt av en halvmeter snö, så det blev till att parkera på gatan utanför.
Sista rundan med Sigge blev makens, som brukligt. När de kom in igen kallade maken på mig och jag gick ut i hallen. Där möttes jag av ett mindre lurvigt snömonster och kunde inte låta bli att skratta. Och hämta kameran förstås. Kramsnön hade totalt fastnat på Sigges tassar och gjort så att han knappt kunde komma fram. Stackaren. Efter ett bad blev han sig lik igen.
tisdag 2 februari 12:06 e m
Igår var det lunch och eftermiddagshäng med svärmor, idag dito med vännen Hannah.
Nu börjar det, sa maken i söndags när jag berättade om planerna för början av veckan. Hemmafrugottedagarna.
måndag 1 februari 16:56 e m
Det har varit en skön första ”ledig” dag. Vaknade tidigt när maken steg upp, somnade om. Vaknade igen när han pussade mig hejdå och lurven hoppade upp i sängen och kröp ihop mot min mage.
Därefter slumrade vi en timme till och steg upp strax efter åtta.
Tog det lugnt, åt frukost, surfade och kollade abonnemang till en iPhone, letade rätt på lite bankpapper och koden till bensinkortet (har inte lyckats lära mig den sen jag fick den nya koden för sisådär ett halvår sedan! Nu tog jag med mig koden och bytte till en jag kommer att komma ihåg i fortsättningen, yei mig!), tog lurven på en promenad och körde därefter iväg mot stan. Väl framme vid telefonbutiken fick jag reda på att chefen måste skriva på ytterligare ett papper – trots att jag fått besked på att allt ska vara klart.
Suuuuck!
Fick alltså gå iväg i oförättat ärende och tog en sväng in på IKEA. Där finns alltid saker man behöver
Väl hemma igen tog jag lurven på ytterligare en promenad och styrde sedan kosan till svärmor för lunch och kaffe. Där satt vi i godan ro, en måndag, och åt lasagnette med daimtårta och kaffe till efterrätt.
Nu väntar jag bara på att maken ska komma hem.
Vilken trevlig dag!
söndag 31 januari 16:18 e m
Fotosessionen är precis över. Underbaraste Fia har lämnat byggnaden (och kört ett ärevarv bland de nya husen, lite lätt förvirrande för en utomstående kan jag tänka :-) ) och är på väg hem igen, med minneskortet fullmatat av bilder på oss, på magen och på Sigge.
Ni kan inte tänka er en mer godhjärtad tjej än Fia. Hon skrattar, dirigerar, kryper, klättrar, knyter, uppmuntrar – allt på samma gång. Hon är vår familje-/hovfotograf, helt klart. När Bebbe Bus har anlänt och vi har installerat oss lite, tänker vi boka bebbefotografering med henne. Hennes värme lyser igenom i hennes foto och det är ju precis det man vill hänga upp på väggarna!
Just nu har hon det kämpigt med sina älskade kisekatter där hemma som inte mår så bra. Mitt hjärta ömmar för henne och för hennes lurvisar. När djuren inte mår bra, så mår man själv så klart inte bra heller. Jag hoppas av hela mitt hjärta att lille Claude kommer att gå ur det hela en starkare och friskare liten misse.
Vi ♥ dig Fia!
